Det som inte dödar härdar

Igår var man stursk nog att inta öl i goda vänners lag. Utan snus, utan nikotin. När arbetsdagen var slut orkade jag inte invänta mina vänner utan begav mig till närmaste sunkhak för att inmundiga en god kall en. Gudarna ska veta att det var god. Ljuvligt god. Och kall.

Den första ölen var ren njutning men sakta kom man in i fasen "jag har nu lite alkohol i kroppen så nu kör vi" och då ville en prilla krypa upp och lägga sig under läppen. Nej du djävul! Jag fick allt hålla emot till jag sakta och lite skamset la upp en nikotinfri rackare och livet kom tillbaka och mer öl beställdes in. Länge leve små tepåsar.

Idag är jag lite bakis, har massor att göra och tuggar nu tuggummi. Var på lunch med underbara E sådant hjälper. Länge leve E!