2006-04-27

Cap&Design 6

Nu är nya numret av Cap&Design ute i butikerna. Jag och min samarbetspartner är med i det stående inslaget "Uppdraget". Uppdraget går ut på att tre olika formgivare eller team löser samma uppgift som sedan publiceras och kan jämföras av läsarna. Läs mer om själva uppgiften här!

Jag citerar mig själv på en av frågorna
På vilket sätt tycker ni att ni gjort en grafisk form som är unisex?
"Framför allt i vårt färgval. Naturfärgerna känns varma, trygga och neutrala gällande manligt och kvinnligt. Tanken är också att så långt det går använda oss av illustrationer i stället för fotografier. Fokus ligger på färg och form i stället för personer, då det som ska presenteras är just årets redovisning av Storbanken. Det ger ett bättre fokus på innehåll och design än äldre herrar i slips."

2006-04-21

Mer illustration

Här kommer ytterligare ett exempel på mina illustrationer. Denna föreställer mig och Evelina. Kan fungera som den är men kommer ge den lite mer detaljer. Svårheten ligger i att illustrera läpper på manliga gestalter, de blir lätt kvinnliga och ögon kan vara lite svårt att få till i vissa fall.

2006-04-06

Illustrationsporträtt

Jag har arbetat som grafisk formgivare i ett antal år nu. Både för tryck och för webb. Många gånger vill företag presentatera sina anställda eller vissa utvalda och "viktiga" personer, då gärna på bild. Problemet är att fotografier inte håller sig så länge. Folk byter frisyr och ändras och alla kanske inte alltid blir så nöjda med sina bilder på sig själv.

Det slog mig då att varför inte ha illustrationsporträtt i stället. Dessa kan då anpassas efter företaget profil i färger med logotype och så vidare. Eftersom jag älskar att arbete i programmet Adobe Illustrator började jag illustrera några av mina vänner och jag fick fram mitt egna manér som ni kan se här nedan. Kul nöje och förhoppningsvis lite beställningar framöver.




Klicka för större bild


Ett tält i Tanto

Jaha ja. Man vill ju ha en trevlig lägenhet med en rimlig hyra i ett område som åtminstone har ett litet hak där man kan dricka billig pilsner. Så är det ju. Gällande själva lägenheten så jag har inte så höga krav. För att Kenge ska må bra krävs endast: Tak, väggar, fönster, säng, micro och bredband sen är man ju som hemma. Faktiskt.

Nu är det ju så att Stockholm knappast är känt att dela ut sköna lyor till höger och vänster. Man ska ha tur, kontakter eller en jäkla massa stålar. Trist men sant och jag ska verkligen inte klaga. Jag har haft tur, tur som få. Jag flyttade hit för...oj...hm...ja kanske 6 år sedan. Jag skulle börja jobba på mitt dåvarande jobbs Stockholmskontor tillsammans med en annan kollega. Jobbets huvudkontor var då i Uppsala och den staden gillas icke. En liten bäck rinnande genom stadens minicentrum gav mig knappast några större "Till haaavs..."-känslor och var fanns alla sköna sitta-själv-och-dricka-en-öl-och-skissa-på-ett-jobb-hak någonstans? Nej du tack. Ska inte gå in mer på det. Jobbig stad.

Genom min kollegas kontakt fick jag tag på en stor femma i Solna. Jag tackade ja och lyckades, tack och lov prisa gud, få med mig två gamla polare in i lyan. Femrummaren bestod av en hel del vuxensaker så som tvättmaskin, torktumlare, diskmaskin och en dubbelfrys som för övrigt ofta var fyllt med is till alla White Russians. Utöver all denna lyx fanns även två balkonger. Piggt.Efter ett års tid fick man inte njuta av denna lyx men nu fick jag chansen att få njuta av söders rödtjutsglöd och billiga bärs. Jag for akut till Mariatorget. 20 kvadratmeter. Så litet att det gav en pojkrumskänsla men det funkade, söders glöd värmde gott. Nackdelen var dock en hyra på 5000 kr.

I kombination med att vi (jag plus fyra nissar till) startade eget och saker och ting började gå smått utför tog jag beslutet att flytta till kontoret. En stor fin lya på 120 kvadratmeter utan dusch. Tur att jag hade en lillebror i krokarna som ringde sin stackars hårt arbetande bror och tipsade om en dusch då och då. Tack du.Min kollega blev några månader senare beroende av Spraydate när han lämpligt nog fick diskbråck och ryggskott. Framstupa sidoläge, en bärbar dator och Spraydate. Han träffade faktiskt sin blivande fru och de hade åldern inne. De flyttade ihop och jag flyttade glatt in i hans lägenhet. Lägenheten låg mitt emot Medis, Björns Trädgårdsgränd. Still on Södermalm. Tryggt. Söder gillas och känns lite som innerstans på landet liksom. Folk dricker sig fulla och är glada trots något läskigt brev från Kronofogden på dörrmattan. Tokigt men avslappnat tänkt.

Jaha ja, cirka ett år senare. Någon ringer och jag får inte bo kvar. Jobbigt. Jag hade en månad på mig att hitta nåt nytt. Inte helt lätt vill jag lova för vid det här laget hade jag precis konkat med firman och startat en enskild firma. Kul spännande och en del jobb men pengarna låg ju inte och drällde. Hittade till slut en bunker i Brommaplan. Ett källarrum på 12 kvadratmeter. Hm, långt ifrån femman i Solna men va fan då. På´t bara. Jag fick in egen telefon, bredband och en micro, ja till och med ett kylskåp och en kokplatta. Familjen som bodde i huset såg jag inte mycket av och lika bra var väl det: ”Heppåre, hyran. Varsågod. Glad påsk!”.

I början kände jag mig inte speciellt vuxen att behöva bo så där men efter någon månad blev det lite som en koja. Rätt trångt men mysigt. En kanna kaffe och massa jobb så gled ju allt på galant. Härligt. Men. Alla bunkerutrymmen har sin tid, det var dags att röra på sig och än en gång tack vare Spraydate. Min bror hade tidigare blivit dumpad och jag hade gjort min plikt som storebror och försökt hjälp till: ”Spraydate är ju kul, där kan man hänga och slöumgås och ibland kan det resultera i en dejt eller sju.”

Det gick väl för min bror. Han blev kär och mådde toppen och galant och i samma veva som jag hade fått nog av bunkern bodde de i stort sett ihop i brorsans lilla lya på söder.
Lyckan var och tallade på mig igen, brorsans tjej hade sin lya på söder. Nytorget, vilket var ett mycket trevligt ställe. Sköna butiker och man blev rätt snabbt hej-hur-är-läget-kompis med alla på 7Eleven. Inte så bra för ekonomin men smidigt. Jag var ju en singeljäkel då, glad men ingen koll. Häddå.

Jag fick först och främst bo på Nytorgsgatan i två år då brorsans tjej skulle plugga (och låtsas-bo) i Uppsala. Härligt mysigt trevligt, tänkte jag men åren gick så fort och som tur var fick jag förlängt i sex månader men ja nu är det en månad kvar på´t.

Har dock haft turen igen. Igen. Inget Södermalm denna gång men en lya med balkong. På Lidingö. Det känns faktiskt riktigt bra och jag tror jag kommer trivas där alldeles galant faktiskt. Nära underbara E, nära natur, vatten och Lidingö Sjukhus…och en pizzeria. Hallen är rosa men va fan jag är ju kär så det funkar alldeles strålande. E gillade dessutom lägenheten mer än mig och började planera inredning och blommor. Som sagt, jag har i alla fall tak, väggar, fönster, säng, micro och bredband där så jag är lycklig. Det absolut största pluset är ju att jag har Evelina. Med henne i min famn kan jag bo i ett tält (dock helst med regnskydd) i Tantolunden. Man kan ju wappa.

Sköt er och köp en Bag-in-Box Chill Out Lakes Shiraz (nr 22826) i helgen. Billigt och man blir fin i själen. Nu ska jag fortsätta jobba för snart ser ni mig i Cap&Design. Häddå!

Polisväckning

(En berättelse från julen 2005)
Efter en lång och lite seg färd från landet med en stor bag med julklappar kom jag hem till min lägenhet på söder. Hade lite svårt att somna så jag låg och filosoferade en bra tag innan ögonen slöt sig. Efter att ha somnat och sovit riktigt gott vaknade upp kl 11.30 att det ringde på dörren. Orkade först inte öppna men så klev jag upp. Letade rätt på en t-shirt och irrade runt och letade efter ett par byxor i mörkret. Inga linser eller glasögon var på plats heller.

Ringklockan ringde nu ännu mera och mer ihållande så jag bestämde mig för att öppna i kallingarna (och t-shirt i alla fall). När jag sakta öppnade dörren stod där sex stycken allvarliga poliser i uniform.

Om jag nu redan var lite morgontröttsdarrig i kroppen så blev det nu bara värre då de bad mig kliva ut i trapphuset (i kallingarna!). Jag klev såklart ut. Med morgonröda ögon stapplade jag ut från en totalt mörklagd lägenhet. Smått rädd var jag nästan beredd på att ge mig utan att jag gjort ett dugg förutom taget en rejäl sovmorgon.

Efter några sekunder gav mig en tecknad bild på en man i kanske 35-årsåldern med page. Mannen var till synes blond och svenskt utseende. Efter att ha stått och darrat med bilden i handen ett tag så sa de åt mig att jag kunde få klä på mig. De passade även på att fråga mig om jag gillade mörker. Jag sa att jag faktiskt låg och sov när de ringde på. Gick in i lägenheten och drog på mig ett par brallor samt förbättrade min syn med ett par brillor. Mannen skulle tydligen ha bott här sedan februari 2002 (jag har bott här i cirka 2 år) men jag kände inte igenom honom. När det fick reda på att jag bodde i andrahand bad de om legitimation vilket jag darrandes gav dem. Med deras radio anropade de någon central där de snabbt kollade upp mig men tydligen klarade jag mig alldeles galant...puh.

Samtidigt som jag började slappna av såg jag att en hylsa från dörren låg på golvet i trapphuset och jag påpekade detta och en av de allvarliga poliserna sa: "Så där gör man när man vill lyfta av dörren. Du får se till att ha koll på ditt hem."

Efter detta lite smått läskiga möte, och efter att de faktiskt vänligt tackar för sig, flydde jag ner till 7Eleven för att handla en stor latte och cigg (jag som har typ slutat). På vägen tillbaka upp till lyan mötte en gammal tant i trapphuset. Jag frågade henne om de knackat på hos henne med men hon hade mött dem när hon var på väg ut. Hon frågade dem om de var riktiga poliser för hon trodde att det var någon fyllde år eller så. De sa nåt i stil med: "Sssssch, vi smyger lite här." Detta var på våning under mig. Tanten skulle väl säkerligen till Konsum med sina rabattkuponger så hon kilade sen vidare och fick inte reda på så mycket mer än så.

Vad den efterlyste mannen hade gjort vet jag inte men man lär ju hålla lite koll på trapphuset i fortsättningen. Jaha ja det är ju i alla fall kul när det rör sig.

2006-04-04

Formgivarjävel

Allt blev så konstigt. Många gånger ärver man ju sina föräldrars intressen i någon form och sina föräldrar har ju säkert sina egna önskemål om vad sina barn ska syssla med som de lite försiktigt försöker framföra emellanåt. Det sket sig för dom kan jag säga. Inte för att de någonsin pressat mig, snarare tvärtom. Men. Min käre far är en 40-talist. En grovarbetare som snart har jobbat på ett kärnkraftverk i 30 år. Han kan laga allt som finns. Hans bilar håller i all oändlighet. En jäkel på att fiska och jaga. Han kan bygga hus och renovera.

Jag må vara duktig på mycket men jag har ju fanimej inte ens körkort. Intresset för jakt eller motorer har aldrig smugit sig på mig. Någon egen lägenhet har jag inte lyckats ordna heller. Så tokigt. Det blev en formgivarjävel av hans son. I hans ögon en sån som jobbar med data. Jag vet inte hur många gånger jag försökt förklara: "Datorn är min penna, jag jobbar med grafisk form. Design du vet".

Jag bor (ett litet tag till) och har bott på Södermalm i Stockholm i några år nu. Att bo på "heta" Södermalm och dessutom vara en "flashig" formgivare kan bli riktigt obehagligt ibland. Då jag möter nya människor dyker ju de obligatoriska frågor upp rätt snart: "Vad jobbar du med då? Var bor du?" Hm ja sen är det ju klart. Många får den där konstiga bilden av en cool formgivare så glider runt och är het i Södermalms coola kvarter. Riktigt så är det ju inte. Visst jag förstår de obligatoriska frågor, ett smart drag för att få igång lite snack men det kan bli jobbigt att svara på ibland.Jag älskar mitt jobb i det stora hela och jag trivs så in i vassen på Södermalm. Nära billigt rödtjut och nära Sjuelvan. Jag är ju inte bara formgivarjävel, jag är ju lat också. Jag säger ofta att jag är en "formgivarjävel", det tonar vissa människors bild på mitt yrke något.

Många av mina vänner (från landet, den gamla goda ligan) kan laga bilar, bygga hus, renovera båtar och fattar precis hur processen går till i ett kärnkraftverk. I deras ögon är jag just en formgivarjävel som gärna väljer matchande plastbestick till pappersduken på midsommar. En sån som är så jobbig att man bara måste snygga till någons meritförteckning eller byta typsnittet på en jobbansökan. Jag är skadad men det är kul faktiskt. Det är ett bevis på att man kan något så det sitter i ryggraden. Min underbara E förstår precis vad jag menar, hon är likadan då det gäller formuleringar, text och ord.

För ett par veckor sedan fick jag och min kontorskollega förfrågan att delta i Cap&Designs "Uppdraget". Man får en designuppgift som ska lösas och detsamma gäller för två formgivare/team till. Det hela kommer publiceras i nästa Cap&Design. Det blir svar på Cap:ens frågor och mitt formgivartryne kommer nog med också. Kul att få fria händer till en seriös uppgift och sedan få jämföra det med andra formgivarhjärnor. Givande var ordet. Inga pengar in men en hel del kreativitet ut och framför allt gratis reklam. Great!
http://capdesign.idg.se/

Uppgiften
Brief: Årsredovisning Storbanken Swe AB
Storbanken vill ha en ny byrå/formgivare som ska göra deras årsredovisningar. Det är ont om tid, de vill ha designmässiga beslutsunderlag senast den 1 mars 2006 kl. 12:00.

Ditt förslag ska innehålla
- Ett förslag på omslag och format
- En sida med tabell (underlag bifogas i excelformat)
- En visuell beskrivning av hur typografi ska hanteras
- Exempel på illustrationsmaner:
• ett cirkeldiagram
• ett stapeldiagram

Storbanken SWE AB är en av landets ledande banker och har en image och identitet som bygger på nyckelorden trygghet, tradition, planering, framtid. De har inga ambitioner att kännas moderna, unga och viga. Vi pratar stabilitet.

De har ingen frontfigur som ska lyftas fram och de har heller ingen ”maskot”.Till deras nackdel ligger att de sedan tidigare uppfattas som ett väldigt manligt/gubbigt företag. De vill med formen på årsredovisningen appellera till kvinnor utan att för den sakens skull kännas som ”en kvinnlig bank”. Unisex är framgång.

Logotyp bifogas
Deras grafiska profil är under utvärdering. Logotypen ska leva kvar, men det finns inga typografiska mallar eller färgpaletter i det grafiska profilprogrammet att hålla sig till vad gäller årsredovisningen.